Lite info Om BLH

Att välja en katt som passar just dig och din familj:

För att få en katt som verkligen passar dig räcker det alltså inte att bara se till en söt kattunge, eller ens till hur den kommer att se ut som vuxen. Det gäller också att välja en katt som har ett temperament som du gillar. Du väljer kattras efter om du vill ha en lugn katt, en livlig och lekfull katt eller en katt som är nyfiken och aktiv, och som går lätt att dressera och lära saker. För det finns katter som man kan lära både att gå i koppel, apportera och sitta på axeln, för att bara nämna några av de trick du kan lära en läraktig katt.

Att det finns många olika kattraser vet de flesta idag, men det är nog bara de insatta som vet hur stora valmöjligheterna är och hur olika katter det finns. Vissa raser är mycket kända, men det finns också kattraser som inte är speciellt kända alls bland den stora allmänheten. Därför kan det behövas en presentation så att fler får upp ögonen för de kattraser som faktiskt finns i vårt land.

Brittiskt långhår – en yngre ras

Brittiskt långhår, till exempel, är en ras som har sitt ursprung i den mer kända rasen brittiskt korthår. Att det brittiska långhåret inte är lika känt beror på att det är en yngre ras, som faktiskt godkändes som egen ras först den 30 september 2017.  Men, även om rasen inte har varit godkänd som egen ras, har den långhåriga varianten av brittiskt korthår funnits en längre tid.

Brittiskt långhår uppkom genom att man parade brittiskt korthår med perser, och på så sätt fick man in det långhåriga anlaget i korthårsaveln. Om man parar två brittiska korthår som bär på anlaget för lång päls, kan man alltså få långhåriga ungar. Däremot kan man inte få ett brittiskt korthår om man parar två brittiska långhår.

Ett idogt avelsarbete

Att man använde perser i aveln berodde inte bara på att man ville få in det långhåriga anlaget,, utan var också ett sätt att försöka rädda en utdöende kattras. Under de två världskrigen förde aveln av den brittiska korthårskatten en tynande tillvaro och efter kriget fanns det bara ett fåtal katter kvar av denna ras.

Man satte igång ett idogt avelsarbete, och ett led i arbetet för att rädda rasen från utrotning var att föra in perser i aveln, för att bredda genbasen, och för att förbättra rasens typ. Genom korsningar med perser infördes alltså långhårsanlaget, som är recessivt och alltså kräver att båda föräldrarna bär på anlaget för att kattungarna ska kunna bli långhåriga.

Bortsett på skillnaderna i hårlag liknar det brittiska långhåret sitt ”syskon” brittiskt korthår. Det brittiska långhåret är, precis som den korthåriga varianten, en vänlig, stillsam, tystlåten och tillgiven katt. Det är en medelstor till stor katt som har en muskulös och knubbig ( cobby) kropp. Cobby står för en rund kropp med rejäl benstomme, men den får absolut inte förväxlas med fetma. Benen är korta och kraftiga och tassarna runda och fasta. Katten har en kort och tjock svans med rundad svanstipp.

Kattens huvud och riktmärken

Huvudet är runt och brett, och framför allt hankatten har fylliga kinder. Hakan ska vara välutvecklad och nosen kort och bred. När det gäller huvudets form är profilen också mycket viktig. Katten ska ha en kort nos, men den ska inte vara lika kort som hos en exotic. Den ska heller inte vara lika lång som hos en europé, utan idealet är något mitt emellan dessa. En bra profil har katten när stopet i pannan inte är för markerat och inte för plant, och när hakan är den rätta. Ett brittiskt långhår har små, rundade öron som sitter brett isär.

Man brukar ha som riktmärke att örats centrum ska ligga utanför ögats ytterkant om man tänker sig en rak linje ner. Ögonen är stora och runda och ska ge ett öppet intryck. De sitter brett placerade. Ögonen ska vara djupt bärnstensfärgade, men undantag finns för de varianter som är silver- och golden färgade som ska ha gröna ögon, och de maskade katterna som ska ha blå ögon.

Stor och tung kattras

Det är en ganska stor och tung kattras, där hanens vikt ligger på fem till åtta kilo, och honans på fyra till sex kilo. En stor katt utvecklas långsammare och en brittisk långhår är färdigutvecklad först vid tre till fyra års ålder.

Till skillnad mot brittisk korthår så har alltså denna ras en semilång till lång päls. Pälsen är tät och pyschliknande och den har underull som står ut från kroppen. Som de flesta långhåriga katter kräver den regelbunden pälsvård, annars finns risk för tovbildning. Risken för tovor är störst under höst och vinter eftersom katten då får vinterpäls. Men, pälsen hos olika individer varierar, och du märker snart hur ofta just din katt behöver borstas.
Det är en stillsam och rätt tystlåten ras. Den är vänlig, tillgiven och lättskött.